FANDOM


Klockan var 18:24 en vanlig höst dag , den 24 Oktober. Helen hade precis gått upp för trappan med Chips och Godis för att kolla på sin favorit serie. Idag skulle det nämligen komma ett Halloween avsnitt. 

Helen var fruktansvärt glad och peppad och satte sig ner i den bekväma blåa fåtölj saken från Ikea och sen atte hon på på tv:en. När hon märkte att tv:en inte kom igång blev hon förvånad och tryckte på fjärkontrollen igen fast denna gången flera gånger. Hon skulle precis ropa på mamma när hon såg ett flygande sak susa förbi i fönstret. Hon blev rädd och sprang ner till sin mamma. 

- Mamma!

- Ja. Sa mamma irriterat för hon stod och lagade mat. 

-Det var något konstigt som flög förbi förut… Sa Helen med rädsla i rösten.

- Sluta inbilla dig! Skulle inte du se på något program idag ? Frågade mamma.

- Ja, men tv:en funkar inte. Svarade Helen.

Helens mamma ryckte då till och tittade henne i ögonen med ursinighet i blicken och röt till henne. 

- Vad fan har du gjort med tv:en nu då? 

- INGET! Skrek Helen till mamma.

-Kom och kolla själv då! Sa Helen med mildare röst men ändå argt.

Dom gick upp för den gamla trappan som först ledde till hallen eller rättare sagt allrummet , där Helen brukar kolla på tv.

Helens mamma studerade tv:en och försökte först att trycka på knappen på tv:en, det funkade inte. 

Sen tog hon fjärkontrollen, det funkade inte heller. Helens mamma fick damp och slog fjärkontrollen mot stolen flera gånger, hon gav upp. När hon skulle gå ner igen så såg mamman plötsligt ett flygande tefatt flyga förbi i samma fönster som Helen hade sett den men den här gången såg dom den i gästrumsfönstret, mammas rums fönster.

Helen blev exaltrerad och gick till sitt rum som låg bredvid gästrummet och kollade ut genom sitt fönster.

När tefattet flög förbi hennes fönster så såg hon att det satt rymdvarelser / Aliens i där. Dom stirrade henne rakt i ögonen och hon skrek AHH. Rymdvarelserna flög snabbare och fler varv runt huset och Helen sprang ner till köket igen där mamma var.

- Mamma dom flyger fler varv runt huset! Vad ska vi göra? Skrek Helen förtvivlat och började hyperventilera medans hon sprang runt i cirklar som en galning i köket.

Rymdvarelserna flög ett snäpp ner till köket och tog först ett par varv runt tills dom lyste in i köket och alla lamporna slocknade. Helen skrek till och började gråta. Mamman tog tag och höll om henne och sa.

- Vi måste in i badrummet! Där är vi säkra. 

Helen och hennes mamma sprang in i badrummet därnere som gränsade till det stora vardagsrummet som såg ganska litet ut med dom tre vita sofforna + två stycken bord. Och så gränsade till gästrummet därnere som mamma har sagt att hon skulle sova på sommrarna då det var som varmast där uppe. 

Rymdvarelserna åkte runt men så stannade dom där Helen och mamma var och lampan spräcktes. Helen skrek till men mamman höll för hennes mun och sa  hysh till henne. 

-Sov älskling! Det kommer vara över snart. Viskade mamma milt. 

Det sista Helen hörde var en ruta som spräcktes och en dörr som fall ner. Det måste varit den yttredörren. Men sen så somnade i Helen då mamma kämpade emot rymdvarelserna. 

Helen vaknade upp på en konstig säng med Thailändska kuddar som såg ut som 5 stycken cylinderaktiga små kuddar samlade i en enda. Hon hade inget täcke och ingen madrass. Rummet i sig själv hade bara en tråkig vit tapet och dörren var i trä ek ? 

Helen är inte bra på träsorter. 

Hon gick ut genom den dörren i alla fall och såg en skara folk massa och dom flesta såg ut att komma från Bergkvara , men hon såg bara Bergkvara killarna från klassen. Hon måste nog vara i Bergkvara tänkte hon , men varför är det så likt mammas svägerskas Thai shop ? 

Helen gick fram till folkmassan som stod vid någon öppning ut till trädgården och nu fattade Helen,det var inte en Thai shop, det var ett Japanskt tempel.Det har väl aldrig funnits ett Japanskt tempel i Bergkvara tänkte Helen för sig själv. Hon såg Max från sin klass stå och prata bredvid Joel. Båda två såg förskräckta och förtvivlade ut. 

Helen gick fram till dom och sa först 

-Hej! 

Dom tittade bakåt och såg lite gladare ut. 

- Åh tack och lov du överlevde! Skrek dom för att överrösta folkmassans prat. 

- Va vadå överlevde ? Frågade Helen. 

-Vart är alla andra från vår klass? Frågade hon ytligare.

- Killarna från Torsås dog, dom blev dödade av Rymdvarelserna. Och alla tjejer från 0-39 blev kidnappade. Svarade Max.

- Va? Har rymdvarelserna tagit över hela världen? Kommer vi aldrig få se dom igen? Varför är då alla här? Frågade Helen som var så chockad och hyperventilerade igen.

- Calm down BITCH! Svarade Joel och fortsatte. 

- Dom sa att vi skulle hit för att det fanns 12 för få i labbet och då skulle det vara 12 frivilliga från kommunen som åker till labbet. Men i själva verket så har vi en plan för att få tillbaka dom andra och skicka iväg Rymdvarelserna till deras hemplanet. Svarade Joel igen fast mer utvecklat. 

- Men dom har inte tagit över världen än eller ? Frågade Helen

- Om man tänker denna kommunen som är en av dom minsta i Sverige och Sverige är ett rätt litet land i Europa och Sverige är nästan ingeting i världen än ett fryst land uppe bland isbjörnarna på gatan så tror jag faktiskt att vi är en av dom sista som blir övertaget. Svara Max. 

Nu händer det något i folkmassan. Dom börjar röra sig utåt och Rymdvarelsernas två rymdskepp står parkerade. 

Dom 5 Rymdvarelserna tar av sig sina hjälmar och visar sina ansikten för världen. Dom har 6 ögon, grön, lila hy och en mun där den ormliknade lila, blåa tungan väser åt folket. Alla skriker till av panik och Rymdvarelserna skriver på sina Ipads eller plattor som dom har med.Texten lyser upp framför folkmassan och konstig nog är det på Svenska.

Så gott folk. Nu när alla Kvinnor runt 0-39 är borta så är det ni 12 nu frivilliga som ska med. Så ni frivilliga kom hit, upp på till skeppet

En efter en går mot rymdvarelsernas skepp och hoppar in i ett av dom. Rosita , Sandras mamma. Sylvette, Max mamma. Emilias pappa. Julia Ryglerts pappa. Max själv, Joel. Och sen går 6 stycken till som Helen inte har någon aning om men sista ser hon är Gabriels pappa. Hon ser att Gabriel och hans pappa argumenterar med varandra och Gabriel skriker att han inte får åka men Gabriels pappa säger att han måste rädda deras mamma oavsett vad det än är. 

Rymdvarelserna skriver på sina plattor igen. 

Underbart att vi har så många frivilliga! Nu åker vi

Rymdskeppen tar sakta fart. Gabriel har tårar i ögonen som i  vilken sekund faller ner. Han bestämmer sig för att inte lämna sin pappa och springer efter när skeppet bara lyft 2-4 centimeter. Han tar tag i skeppets sida där pappan sitter och skriker 

- Pappa jag ska hitta dig och rädda både dig och mamma! Jag lovar! Vad det än krävs!

En utav rymdvarelserna ser argt på honom och frågar en av dom andra om dom ska ta hans hjärna först,men då sa den andra att han kommer inte få plats i rymdskeppet. Gabriel få en chock och uppspärrade ögon och får den skrikande tanken i huvudet : ÄTA HJÄRNA!!. Han skriker till sin pappa en gång till men han hinner inte mycket mer innan rymdvarelsen försöker putta honom så han trillar av men Gabriel knyter fast sin munkjacka men den starka rymdvarelsen river sönder den och Gabriel faller rätt ner i asfalten. 

Helen som har sett alltihopa springer mot Gabriel och märker inte än att det inte alls ser ut som Bergkvara. 

Gabriel tittar mot rymdskeppet där hans pappa satt och skrek det högsta han kunde PAPPA. Han fylls med tårar i ögonen som rinner ner på hans kind som han fått ett skrapsår på, han viskar för sig själv: pappa igen och känner sig helt kraftlös av den hårda smällen i marken. 

Helen når fram till Gabriel som ligger med ansiktet mot marken och gråter. Hon hukar sig ner, tar tag i Gabriel och försöker få honom att resas sig upp. Hon lyckas i alla fall få honom att sätta sig upp. 

Dom kollar båda två på rymdskeppen som svänger in mot Pikiu och trejsara. Vänta va tänker Helen. Och det är då hon märker att hela Bergkvara ser ut som Japan blandat med Ryssland. 

Helen springer mot skeppen och skylten Pikiu. 

- NEEJ! Skriker Gabriel. 

Helen ligger först i täten på skeppen men dom ökar snabbt farten till deras normala hastighet i rymden och då stannar Helen medans hon ser dom två skeppen rymma iväg. 

- Vi måste följa efter dom! Skriker Helen till Gabriel. 

- Hur ska vi göra det? Skriker Gabriel tillbaks och joggar fram till Pikiu skylten. 

- Allt står ju på ryska!! Och dom åker ju snabbare än i ljudets hastighet. Säger Gabriel förtvivlat och sätter sig ner på en gräsplätt. 

Helen tänker efter innan hon svarar.Då hon tänkt färdigt så ser hon något grön saker format som en hund bakom honom. 

- Watch out! bakom dig! Skriker Helen. 

Gabriel kollar bakom sig och ser den gröna hunden. Han fylls av panik och vrede för att Helen skrek för att Rymdvarelserna kan ändra sig och ta dom två också. 

- Käft! Var tyst Helen! Viskar Gabriel. 

- Men vadå! Den kan väl inte direkt göra något. Muttrar Helen. 

Då ser man att den lilla hundens tunga sticker ut och den ser exakt ut som dom andra rymdvarelserna. 

Gabriel blir förskräckt och säger till Helen lugnt och sansat. 

- Vi borde nog gå nu.

Då börjar hunden prata. 

- COOLLT!! Skriker Helen tillbaka till hunden. 

- HELEN! Den kan svenska och om vi inte skyndar oss iväg så kan den rapportera till rymdvarelserna i labbet och då kanske dom tar oss också! Säger Gabriel. 

- Konnichiwa! Watashi… Gabriel avbryter med

- Din idiot! Den kan alla språk! Det är inte läge att prata Japanska just nu! Ryter Gabriel förbannad. 

- FÖRLÅT DÅ !! Jag ville bara se om den dumma hunds kunde Japanska eller inte. Skrek Helen till Gabriel. 

Gabriel var förbannad på Helen och skulle precis skrika på henne igen då dom båda hörde ett morrande. Dom tittade mot hunden som nu inte längre var grön utan alldeles lila. Hunden växte och blev större och blev mer röd än lila. Den morra mer och mer och till slut så förvandlas det till ett  jätte högt vrålande och då skriker Helen till Gabriel

- SPRING!!!!!

Dom båda skrek och sprang tillbaka till templet där folkmassan i trädgården fortfarande stod och väntade på, ingen vet riktigt vad dom väntade på. Gabriel och Helen sprang in templet och låste dörren. Dom hörde skriken från folket där utanför. 

Mer  kommer i nästa del... 

http://lesson-strangers.wikia.com/wiki/Rymdvarelse_attack_del_2

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.